Bästa mikrogrönsakerna att odla för vinst och kundernas efterfrågan

Ett av de viktigaste besluten för ett microgreens-företag är vad man ska odla. Med dussintals möjliga sorter – från ruccola till vetegroddar till lila kålrot – hur väljer man de bästa för sin verksamhet? I detta avsnitt presenterar vi de främsta microgreens-sorterna som erbjuder en vinnande kombination av stark marknadsefterfrågan, hög avkastning och hanterbar odlingstid. Vi diskuterar också vilka mer exotiska eller utmanande sorter man bör närma sig med försiktighet. Att välja rätt "portfölj" av microgreens kan maximera dina vinster och hålla dina kunder (kockar eller konsumenter) nöjda med en mångsidig och tilltalande produktmix.

Basvarianter: Hög efterfrågan och pålitlig vinst

Flera microgreens har blivit basgrödor inom branschen tack vare deras popularitet och enkla odling. Om du är nybörjare är dessa starka val att överväga:

• Solrosgroddar: Solros-microgreens är ofta bäst säljande i volym. De har en härligt krispig textur och nötaktig smak som kockar och konsumenter älskar i sallader och smörgåsar. Solrosgroddar växer också relativt högt och ger mycket biomassa. Faktum är att solros ofta rapporteras som den mest odlade microgreens-sorten, och utgör ungefär en fjärdedel av produktionen för många europeiska odlare. De gror och växer snabbt (ungefär 10-12 dagar till skörd) och har god hållbarhet. Solrosfrön är medelprissatta, men den höga avkastningen per bricka och marknadsefterfrågan gör dem till ett lönsamt val.

• Ärtgroddar: Ärt-microgreens (från sorter som gröna ärtor eller prickiga ärtor) är en annan volymgröda och kundfavorit. De är söta och mjälla, med en smak som påminner om färska ärtor. Ärtgroddar är mångsidiga – används i sallader, som bädd för huvudrätter eller i smoothies – och håller sig fräscha relativt länge efter skörd (upp till en vecka i kyl, vilket är längre än de flesta). Många odlare upplever att ärtor är nästan lika produktiva som solrosgroddar. Ärt-microgreens står ofta för cirka 15-20 % av en typisk gårds produktion i vikt. De är också ganska förlåtande att odla, även om de föredrar något svalare temperaturer.

• Rädis-microgreens: Rädisa är en stjärna bland microgreens när det gäller både snabb tillväxt och kraftfull smak. Sorter som Daikon, Rambo (lila rädisa) eller China Rose gror snabbt och kan skördas på så lite som 7-10 dagar. Den kryddiga, peppriga smaken hos rädis-microgreens är populär bland kockar för garnering och bland kunder som gillar ett sting. Rädis-microgreens ger också ofta mycket avkastning – en enda 10x20-bricka kan ge 225-340 gram produkt, vilket är mer än många andra microgreens. Fröna är billiga och lätta att hantera. I europeisk produktion rankas rädisa konsekvent bland de tre mest odlade sorterna. Dess livfulla gröna (eller lila, för Rambo) hjärtblad ger visuell attraktionskraft, vilket driver efterfrågan. Om du säljer till restauranger får du nästan säkert förfrågningar om rädisa.

• Broccoli-microgreens: Broccoli låter kanske inte spännande, men som microgreens är den oerhört populär tack vare sin mildare smak och exceptionella näringsprofil. Broccoli-microgreens är fulla av sulforafan och andra antioxidanter, vilket gör dem populära på hälsokostmarknaden. De har en mild kålsmak (lite som mild kål) som gör dem lätta att använda i många rätter. Broccoli är också en av de mer kostnadseffektiva grödorna att odla: den har hög groningsgrad, och även om avkastningen är måttlig (kanske runt 170-225 gram per bricka), är frökostnaden låg och den är redo att skördas på cirka 10 dagar. Många microgreens-blandningar (för sallad eller juice) inkluderar broccoli för dess näringsrika egenskaper. Den anses vara en av de "efterfrågade" sorterna som varje odlare bör ha.

• Ruccola (Raket): Ruccola-microgreens ger en pepprig smak som är ganska intensiv – ännu mer än vuxna ruccolablad. De är en basvara i salladsmixar och gourmetmackor. Ruccola växer snabbt (8-10 dagar) och relativt enkelt, även om dess små frön, som de flesta korsblommiga, kan sköljas bort om man vattnar för mycket i början. Efterfrågan på ruccola-microgreens är stabil eftersom smaken är välkänd bland kockar. Den ingår ofta i microgreens-mixar för extra sting. Vinstmässigt ger ruccola en hygglig avkastning och fröna är billiga, så det är en stabil, om än inte utmärkande, bidragsgivare. Den listas ofta bland de mest lönsamma microgreens tack vare sin popularitet och snabba cykel.

• Grönkåls- och korsblommiga blandningar: Grönkål, tillsammans med kål, kålrot, senap med mera, tillhör korsblommiga familjen och odlas på liknande sätt. Grönkåls-microgreens är näringsrika kraftpaket (fulla av vitaminer) och har en mild, något söt grön smak. De blandas ofta med andra microgreens eller säljs som en "broccoli/grönkålsblandning". Senap och senapsfamiljens microgreens (som mizuna) har en skarpare kryddighet och odlas ibland för särskilda recept eller kunder som vill ha hetta. Generellt är dessa gröna högmarginalprodukter eftersom man kan så dem tätt och skörda inom 8-12 dagar. De ger ofta lägre vikt per bricka (deras hjärtblad är mindre och lättare), men eftersom många används som blandningar eller garnering kan de ändå säljas i små förpackningar till bra priser.

Sammanfattningsvis ingår ofta en startuppställning för ett microgreens-företag solros, ärt, rädisa, broccoli och en blandning av korsblommiga (som ruccola/grönkål). Dessa rankas konsekvent som populära och lönsamma val på många gårdar. De erbjuder en balans av färg, smak och pålitlig tillväxt. Genom att odla dessa täcker du ett spektrum från milt till kryddigt och från mjukt till krispigt, vilket tilltalar en bred kundbas.

Avkastning, tillväxttid och prisöverväganden

Popularitet är viktigt, men också ekonomin för varje gröda. Inte alla microgreens är lika när det gäller avkastning och tillväxttid, vilket direkt påverkar vinsten:

• Växtcykel: Snabbväxande microgreens möjliggör fler skördar och därmed större intäktsmöjligheter på samma yta. Till exempel kan rädisa ge en skörd i veckan (mycket snabbt), medan något som basilika kan ta tre veckor för en skörd. De snabbare sorterna använder effektivt ditt utrymme. Ur ett affärsperspektiv kan två 10-dagarsgrödor ge ungefär dubbelt så mycket som en 20-dagarsgröda från samma hyllplats. De flesta basvarianter ovan har korta cykler (7-14 dagar). Däremot kan vissa örter och långsammare arter (koriander, basilika, gräslök) ta 16-25 dagar för att nå skördestorlek. Det betyder inte att du inte ska odla dem, men du måste prissätta dem högre och/eller acceptera lägre genomströmning. Vi kommer att diskutera sådana sorter nästa. Nyckeln är att planera din odlingskalender så att du använder ditt odlingsutrymme på bästa sätt. Många gårdar odlar främst snabba grödor och avsätter bara en mindre yta för långsammare grödor som ger premiumpris.

• Avkastning per bricka: Avkastningen kan variera mycket. Som regel ger större frön som ärtor och solros tyngre groddar och därmed högre vikt per bricka. Små frön (de flesta örter, amarant med mera) ger små, ömtåliga microgreens och lägre vikt. Till exempel kan en bricka rädisa ge över 280 gram, medan en bricka basilika kanske bara ger 85-115 gram användbara microgreens. När du väljer sorter, tänk på hur mycket produkt (och intäkter) du kan få ut av varje odlingscykel. Högt avkastande grödor bidrar mer till volymförsäljning (bra för restaurangkunder som behöver bulk), medan lågavkastande måste säljas i mindre enheter till högre priser (mer nischade detaljhandelsvaror). Att följa dina avkastningar och jämföra med frökostnader visar snabbt vilka grödor som ger bäst marginaler.

• Frökostnad och tillgång: Vissa microgreens-frön är billiga och lättillgängliga i bulk (ärtor, solros, rädisa, broccoli), medan andra är dyrare eller svårare att få tag på (vissa örter eller exotiska gröna). Ett dyrt frö med låg avkastning är en dubbel smäll för lönsamheten. Till exempel kan en specialört kosta flera gånger mer per kilo frö än broccoli, men om den gror dåligt eller ger liten avkastning kan kostnaden per enhet microgreen bli mycket hög. Det är klokt att räkna frökostnad per bricka för varje sort. Många odlare upplever att broccoli-, grönkåls- och rädisfrön är billiga i förhållande till värdet av de producerade microgreens – därav deras lönsamhet. Å andra sidan kan en gröda som shiso (perilla) ha dyra frön och lång odlingstid, vilket bara är motiverat om en kock betalar premiumpris för den.

• Marknadspris: Slutligen, vilket pris kan du sälja varje sort för? Om du säljer detaljhandelsvis (direkt till konsumenter) prissätter du ofta per förpackning (t.ex. 30 kr för en 30 grams förpackning) oavsett sort, även om vissa specialsorter kan ha mindre portioner. Vid försäljning till restauranger prissätter man vanligtvis per vikt (per 100 g eller per kg). I grossistledet har inte alla microgreens samma pris – örter och ovanliga sorter kostar mer än vanliga. Till exempel kan basilika-microgreens eller röd syra-microgreens kosta dubbelt så mycket per kilo som ärt- eller solrosgroddar, eftersom de ses som specialvaror. När du bestämmer vad du ska odla, fundera på om marknaden är villig att betala betydligt mer för de svårare sorterna. Om ja, kan de vara värda det trots lägre avkastning. Om inte, fokusera på basvarianterna där du kan konkurrera.

Trendiga men utmanande sorter: Gå fram med försiktighet

Det är frestande att odla alla häftiga microgreens du ser på Instagram – lila rädisa, bulls blood-rödbeta, wasabi-senap med mera. Experimentera gärna, men var medveten om att vissa sorter är svårare eller mindre lönsamma trots höga marknadspriser:

• Basilika-microgreens: Basilika är mycket aromatisk och en favorit bland kockar (tänk micro basilika som garnering på pasta eller drinkar). Den säljs också till premiumpris. Men basilika-microgreens växer långsamt – de gror snabbt men kan sedan ta 18-25 dagar att nå skördestorlek, ungefär dubbelt så lång tid som snabba grödor. De är också ömtåliga; de föredrar värme och kan vara känsliga för svampproblem om de är för blöta. Den längre cykeln innebär att brickorna är upptagna längre, vilket minskar omsättningen. Om du prissätter basilika lika per vikt som rädisa skulle du sannolikt förlora pengar eftersom du kunde ha odlat två omgångar rädisa på samma tid. Lösning: Ta mer betalt för basilika. Många odlare producerar basilika-microgreens men säljer dem i mycket små portioner till högt pris (eftersom lite räcker långt för smak). Om du inte prissätter rätt visade en analys att en odlare effektivt kunde förlora tusentals kronor i potentiella intäkter per år genom att använda utrymme för basilika istället för snabbare grödor. Så odla basilika om dina kunder efterfrågar det, men behandla det som en specialvara med rätt prissättning (var inte billigast på basilika – då är det inte värt det).

• Koriander-microgreens: Koriander är en annan ört som kockar älskar som microgreen, men den är ökänd för att vara krävande. Den har längre groningstid (behöver ofta blötläggning och tar ändå en vecka att gro) och kan ta över 20 dagar att nå bra storlek. Koriander gror också ofta ojämnt. Avkastningen är måttlig. Men dess starka smak och popularitet i många kök kan göra den värd besväret. Ta premiumpris för koriandermicrogreens och var beredd på försök och misstag för att få processen rätt (vissa använder mörkläggningskupoler längre tid osv.). När du bemästrat den har du en unik produkt som inte alla konkurrenter vågar ge sig på.

• Rödbeta- och mangold-microgreens: Rödbeta, inklusive den vackra "Bull's Blood" med röda stjälkar, och mangold-microgreens ger fantastiska färger. De gror måttligt snabbt men har vissa utmaningar: de har hårda fröskal som ibland fastnar på groddarna (du kan behöva skölja eller plocka bort skal), och de kan vara mottagliga för mögel om de inte sköts rätt. Avkastningen är inte särskilt hög och de kan ta runt 12-16 dagar till skörd. Odla dem om du har efterfrågan på visuellt tilltalande grönt, men notera att de är lite mer arbetsintensiva. De smakar inte mycket – odlas mest för utseendets skull.

• Röd ådrig syra: Syra-microgreens har slående röda ådror och en sur, citronaktig smak. De är populära bland gourmetkockar för uppläggning. Men syra är en av de långsammaste microgreens – det kan ta fyra veckor eller mer att få några riktiga blad med röda ådror. Den är också ganska känslig för odlingsförhållanden. På grund av detta är syra-microgreens dyra och erbjuds inte av alla odlare. Den hör till kategorin "avancerade/sällsynta". Om du bemästrar syra kan du ta ut ett högt pris, men tänk på att den binder upp odlingsutrymmet länge och ger sparsam avkastning. Många gårdar undviker den om den inte specifikt efterfrågas av en kock.

• Shiso, selleri med mera: Några andra exotiska örter som shiso (perilla) och selleri-microgreens värderas för sina unika smaker (shiso har en mintig basilikasmak, utmärkt i japansk matlagning). Dessa är också långsammare och svårare att odla, ofta med särskilda behov (shisofrön behöver ljus för att gro, till exempel). De tenderar att ge låg avkastning. Odla dessa endast om du har en köpare som är villig att betala högt pris och om du är beredd att sköta dem ömt.

Den allmänna regeln är: anpassa ditt grödval efter din marknad. Om dina huvudsakliga kunder är hälsomedvetna konsumenter som handlar på din bondemarknad kan de vara fullt nöjda med den välbekanta raden solros, ärt, rädisa, broccoli. Om du levererar till innovativa restaurangkockar kan de pressa dig att odla mer ovanliga sorter för specialrätter – och sannolikt betala därefter. Det är ofta klokt att börja med de enkla basvarianterna och lägga till en eller två nya sorter i taget, för att se hur de växer och hur kunderna reagerar. På så sätt överbelastar du inte dig själv med för många svåra grödor i början.

Balans mellan variation och effektivitet

Att erbjuda en mångfald av microgreens kan vara en försäljningsfördel för ditt företag. Kockar föredrar kanske att beställa från en gård som erbjuder ett "allt-i-ett"-sortiment av många sorter. Detaljkonsumenter kan dras till en blandad förpackning med färgglada microgreens. Men varje extra sort ökar komplexiteten i produktionen. Olika frön har olika idealiska blötläggningstider, såtäthet, mörkläggningsperioder med mera. För att hålla effektiviteten uppe har många framgångsrika microgreens-gårdar en kärnmeny på kanske 6-12 sorter som de odlar konsekvent, istället för 30 olika som är svåra att hantera. De blir experter på dessa kärnprodukter.

Det kan också vara smart att ibland rotera in säsongsbetonade eller testsorter – till exempel annonsera "Nyhet: Popcorngroddar" eller "Vetegroddar tillgängliga" – för att mäta intresset utan att permanent lägga till dem i sortimentet. Om något blir en succé (och du finner det möjligt att odla i större skala) kan du integrera det. Om inte, är det bara ett begränsat erbjudande.

Underskatta inte vikten av kundrespons vid val av sorter. Var uppmärksam på vad kunderna efterfrågar. Om flera restaurangkockar söker micro shiso eller tangerine lace (hypotetiskt) är det en signal om efterfrågan och kanske värt att prova. Omvänt, om du odlar något som konsekvent inte säljer bra eller slutar som kompost, överväg att omfördela det utrymmet till en bättre säljare.

Sammanfattningsvis, för lönsamhet och kundnöjdhet, fokusera på beprövade vinnare (solros, ärt, rädisa med flera) och komplettera med några strategiska specialsorter. Denna balanserade strategi säkerställer att du har en pålitlig inkomst från huvuddelen av dina grödor, samtidigt som du tillgodoser nischmarknader och håller ditt produktsortiment intressant. Genom att förstå varje sorters tillväxtegenskaper och marknadsvärde kan du undvika olönsamma val och odla en rad microgreens som är både lönsam för dig och tilltalande för dina kunder.